Sagan om de Gröna Fjärilarna

Klockan hade varit mycket redan innan han ringt, men hon ville inte lägga på. Inte än...! Det var innan hon ville låtsas om att han faktiskt hade käslor för henne, trots att det var så uppenbart att hon skämdes lite. Klockan var ännu mer nu och under samtalet hade de talat om allt. Hon hade gråtit en del och lutat sig mot kudden som hon i fantasin gjort till hans axel. Nu gäspade hon stort och han hörde det. Hon hörde honom le på andra sidan luren. Det var han som lärt henne höra om någon log i telefonen. Han som var hennes absolut bäste vän. Han som skulle åka långt bort och aldrig bli så nära igen.

"Hmm, du är trött"
"Lite kanske..."
"Ska jag berätta en godnattsaga?"
"Mmmm..."

Det var en gång en liten pojke som hette Lille Filip. Han bodde med sin mormor och morfar i en liten stuga som låg vid en stor äng. Filip älskade sin morfar mer än någon annan och morfar älskade Filip. Varje dag brukade morfar berätta fantastiska saker om det som fanns på ängen. En dag berättade morfar om de gröna fjärilarna. De var mycket sällsynta och varje gång man såg en så fick man en önskan uppfylld. Filip lyssnade andäktigt på morfar. Sen gick morfar in i huset och Lille Filip blev kvar ute på ängen och funderade på vad han skulle kunna önska om han såg en grön fjäril.

Då plötsligt i gräset såg han något grönt! Först var det svårt att se för gräset hade nästan samma färg, men föremålet var grönare på något vis. Det var en grön fjäril! Lille Filip letade febrilt i huvudet efter en önskan och så önskade han att han var en grön fjäril så att han skulle kunna flyga. Och vips så var han en grön fjäril! Han flög omkring hela dagen och hade det jättebra i solskenet tills det blev kväll och han plötsligt ville hem till morfar och sova för nu var det kväll. Han flög hem till stugan men han kom inte in, för fönster och dörrar var stängda. Han flög till sitt sovrumsfönster och tittade in. Där satt mormor och morfar vid hans säng och grät för att deras Lille Filip var borta! Lille Filip blev så ledsen att han grät för han ville ju in till sin morfar och mormor! Så kom han på att han ju var en grön fjäril, och varje gång man såg en grön fjäril så fick man ju önska sig något! Han speglade sig i fönsterrutan och önskade sig att han var sig själv inne i morfars knä och Vips så var han sig själv inne hos morfar och morfar och Lille Filip och mormor blev så glada över att de hade varandra och dom kramades och pussades gonatt och mormor och morfar satte sig i köket och pratade långt in på natten men det hörde inte Lille Filip för han låg i sin säng och sov och drömde om gröna fjärilar.

"Sover du än?"
"Mmmm... Nä! Va?"
"Hihi! Vad tyckte du om min saga?"
"Den var fin -gäsp-"
"Hörde du någonting alls av den?"
"Jaa, jag hörde hela"
"Duu... Du måste sova nu... Gonatt!"
"Näe! Jag har sovmorgon imorrn..."
"Du behöver sova i alla fall. Hon är 4 nu... Du vet mycket väl att jag inte vill lägga på men du måste sova nu"
"Ok... Gonatt..."

Hon lägger på luren och ögonen svider i det stickande ljuset från mobilens skärm. Hon kommer träffa honom imorgon, men hon vet det inte än. Tårarna över att han kommer vara långt iväg har inte torkat från kudden än och i drömmen är den fortfarande hans axel. Hon sover redan lungt och drömmer fint hela natten om gröna fjärilar medan han ligger vaken och tänker på henne.

(Jonte är underbar...)